Att Monaco är fyllt av kändisar är ingen nyhet. Sedan 1869, när den personliga inkomstskatten politik blev gynnsam, lockade Monaco mycket många personer med hög nettoinkomst, såsom filmstjärnor, idrottsliga stjärnorna etc. som blev bosatta i furstendömet för att få personlig befrielse från inkomstskatt.
Ta till exempel Roger Moore, Shirley Bassey, Ringo Starr, Karen Mulder, Eva Herzigova, loppet förarna Jacques Villeneuve, David Coulthard, Jenson Button.
Men antalet kändisar är långt färre< än antalet företagsöverlåtelser människor som tycker om landets skatt anläggningar: detaljhandeln tycoon Philip Green och Barclay bröderna monegaskiska invånare.
Har hemvist i Monaco innebär bevisa att du har en plats att bo och är rika nog att erbjuda en mycket hög standard sätt att leva. Och jag menar verkligen rik, som en plats att bosätta sig i flerbostadshus som fastnat på två kvadratkilometer, antingen hyras eller köpas, är extremt höga.
Att hålla bosättning innebär bevisa att du bor i Monaco minst 6 månader och en dag per år. Om du är rik, fördelen av att vara en Monaco hemvist som, förutom att njuta av en solig, behagligt klimat, kan du leva vid samma tid i annat land. Furstendömet är mycket nära till stora flygplatserna och är också lätt att nå med båt, bil eller tåget. Att vara en Monaco bosatta och arbetar i annat land är inte bara möjligt, men det är enkelt speciellt tala om brittiska medborgare: lagarna i Storbritannien medger ett maximalt vistas 90 dagar (utan räkna avresedag och ankomst!) för utomlands bosatta. Många brittiska affärsmän bosatta i Monaco och arbeta i Storbritannien inte hunnit längre än de 90 dagarna gräns så att de är föremål för Monaco lawas för beskattning.
Efter att ha lockat många rika resulterade i en intressekonflikt: många länder ogillar denna skattepolitik, titta på det som ett undandragande av skatt i sina nationella område. Och inte helt fel! Faktum är att Monaco har "skattefria fusk" en liten genom att locka kapital av den höga skatten länder.
Man ser på frågan ur furstendömet, tycks mig inte mer än rätt att försöka lyckas att utvecklas med få medel och resurser som en stat så liten har. Monaco utvecklats från ett av de fattigaste länderna i världen (på 1860-talet) till en stat med en av världens högsta inkomst per invånare (ca EUR22, 000). Och det var möjligt tack vare ett strategiskt ledarskap i ett resourceless land. Den är efter territorium minskade drastiskt att denna personliga inkomstskatt politik kom till. Att attrahera utländskt kapital blivit ett av de huvudmål för utvecklingen. Så kasinot blev stor och berömd och tonvikt lades på turismen, som lyfts i lyx nivå.
Efter individuell beskattning förordningar, kom 1963 Furstendömet med ett annat finansiellt artifice: ingen avgift för lokal företagsvinster och utdelningar. Således var målet att förbättra det lokala näringslivet blomstrar. Denna bestämmelse i kombination med en nästan hermetisk datasekretess gjorde ingenting annat än att öka ännu mer utländska investeringar i Monaco.
Så, ur synvinkel stora ekonomiska stormakter bör Monaco straffas, och så deserves något land våga erbjuda en bättre beskattning alternativ, tas i underläge deras höga skatt ekonomi. OECD har ett projekt om "skadliga skatteregler" som anger en rad sanktioner för icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner.
Anropa penningtvätt och internationell terrorism spårning många OECD-regeringarna främja en politik för fri informationsutbyte som har som främsta syfte att begränsa skattekonkurrens, utöver avsikten att begränsa skatteflykt och att bekämpa grov brottslighet.
Beräknade negativa resultat i OECD: s politik:
* Avskaffandet av skatten konkurrens skulle leda till uniformizing skatter till belopp som dikteras av vissa regeringar. Utan möjlighet att välja ett bättre alternativ, finns det ingen anledning för regeringarna att sänka skatterna och göra skattesystemet mer effektivt.
* Denna policy skulle förändra den nuvarande status för emigranter som betalar skatt endast till det nya landet och skulle främja antagandet att staten fortfarande har en rätt att utnyttja dess tidigare nationella arbetsmarknaden. Detta låter för mig som en kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter.
Även om 2004 fortfarande OECD: s svarta lista över skattepolitiken icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner, har Monaco ändrat sin policy när det gäller hög sekretess för finansiella uppgifter i ljuset av den förväntade, senare inträde i Europarådet (Monaco anslöt sig till Europa rådet den 5 oktober, 2004). Ändringar av lagstiftningen:
* Oktober 2001: franska medborgare som bor i Monaco sedan 1.989 ska betala ett förmögenhetsskatt börjar med 2002.
* Information om franska medborgare skall ovillkorligen lämnas till Banque de France när det behövs. Information kan överföras till myndigheterna i Frankrike eller i ett tredje land om det behövs.
* 2004: Under EU: s skatt på sparande direktivet kommer Monaco införa ett godkännande vägrats skatt på avkastningen på sparandet såsom bank intressen tjänas av EU-medborgarna. Skatten quantum kommer att vara samma som i Österrike, Belgien och Luxemburg (inledningsvis 15%). 75% av dessa intäkter kommer att överlämnas till den medlemsstat i respektive bosatt i EU. Detta kommer att tillämpas börjar med 2005.
* December 2000: Monacos undertecknar FN: s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I fördraget anges att dess ledamöter inte tillåter anonyma konton kräva identifiering av kunder. Bankerna måste föra noggranna register över konton och rapportera alla misstänkta transaktioner. Dessutom är de nationella brottsbekämpande myndigheter får kontroll av räkenskaperna.
Med alla dessa åtgärder verkar det som om Monaco dragningskraft som en personlig inkomst skatteparadis kommer att minska. Det återstår att se hur alla dessa åtgärder påverkar Monaco finans-och bankväsendet sedan blir avgörande.
No comments:
Post a Comment